Dagen var varm och vindstilla, inte ett grässtrå rörde sig. Katten Krusbärsöga satt och solade på stugtrappan. Han slickade sin svart-och-vitrandiga päls och gäspade stort.

Plötsligt gnisslade stugdörrens rostiga gångjärn. Katten blev vaksam. NÅGON stod bakom dörren. Ett smalt ben med en simfot med tre tår stack plötsligt fram. Katten öppnade sitt skära gap och fräste hotfullt.

- Det är bara jag – Monsterprinsessan, sa en ljus röst.

- Monsterprinsessa! Larva dig inte, sa katten. Det finns inga monster i det här landet.

- Men ett monster är jag faktiskt. Jag undrar bara om jag och mina ungar kan få bo under huset.

- Aldrig i livet, fräste katten. Det här är mitt privata område och mina jaktmarker. Jag vill inte ha några monster i min lya. Du ser dessutom så konstig ut med din tofs och din fjälliga kropp.

- Alla kan inte ha en lika vacker päls som du, sa Monsterprinsessan som inte ville ha bråk med katten.

- Hur många ungar har du, undrade katten.

- Tre pojkar - tvillingarna Entofs och Tvåtofs och så minstingen Lunse-Klunse. När de blir fullvuxna så tappar de sina svansar och får tofs på huvudet. Då måste de flytta hemifrån.

- Och när beräknas denna lycka inträffa, undrade katten.

- Tja, så där om en tusen år.

- Om tusen år, flämtade katten. Att ha monster omkring sig i tusen år är precis tusen år för länge. Hur länge är det förresten?

- Inte vet jag, svarade Monsterprinsessan och rev sig i hårtofsen. Men det är nog jättelänge. Och du själv då - hur har du hamnat här?

- Minns inte så noga, svarade katten undvikande. Kom hit som sommarkatt - en så´n där som människornas ungar får i present till sommaren och som ingen vill ha, när hösten kommer.

- Om du bara låter oss bo under huset så ska jag fånga strömming åt dig varenda dag.

- Strömming, upprepade katten och klippte med sina runda, gulgröna ögon. Kan en så konstig figur som du fånga fisk? Det får du allt visa mig först. Vi går ner till bryggan så får du visa vad du kan.

- Ska vi säga att vi får bo hos dig för två fiskar om dagen, föreslog Monsterprinsessan när de stod på stranden. Hon hoppade ut på bryggan och dök i vattnet utan att tveka.

Katten kom efter på stela ben. Att ha vatten omkring sig på alla håll kändes inte alls trevligt. Han mådde riktigt illa och tyckte att det gick en hel evighet, innan det lilla monstret kom upp på bryggan med fisk i tassarna och gapet. Han försökte riva åt sig en fisk.

- Ånej du, så lätt går det inte, fräste Monsterprinssesan och högg tag i nackskinnet på honom och ruskade om honom tills han fick hicka.

- Ni får bo under huset för två fiskar om dagen bara du sätter ner mig på marken, hickade katten.

- Avgjort, sa monstret och släppte honom. Hon såg katten djupt in i ögonen och fortsatte allvarligt: Vi nosar väl på saken då.

Och så tryckte hon sin lilla svarta nos mot kattens skära och han strök sig försiktigt mot hennes fjäll. Därmed var saken avgjord och fred sluten.