Det spöregnade ute. Och stormade så att havet fräste och skummade. Monsterungarna lekte i sin sovlåda. Katten låg och halvsov bakom dem. Hans mage ans mageHans magekurrade av hunger.

- Jag är faktiskt läskigt hungrig, sa han så högt att Monsterprinsessan skulle förstå att det var dags för strömming..

- Det blir inte någon fisk, när det stormar, sa hon. Det vet du.

- Du behöver inte alls gå ner till havet, svarade katten. Jag har en bättre plan. Margit sitter i köket och rensar strömming. Du behöver bara nappa åt dig några.

- Nej du, Krusbärsöga, stjäla fisken gör jag inte.

Men katten var hungrig och hans tålamod var slut. Han högg han tag i monstrets hårtofs och släpade ut henne på backen.

- Antingen ser du till att jag får mina fiskar eller också äter jag upp en av dina ungar, fräste han.

Monsterprinsesan skakade vattnet av sig. Hon hade inget val. Hon prövade att ta sig in både genom dörren och fönstren men allt var väl tillbommat. En flock måsar flög förbi ovanför henne.

- Har du blivit utelåst, und-rade ledarmåsen och landade bredvid henne. Hoppa upp på min rygg, så flyger vi upp på taket. Du kan ju ta dig in genom skorstenen.

Det lilla våta monstret kravlade sig upp på måsen. Så bar det av upp mot taket. Däri uppifrån såg allt så annorlunda ut. Havrefältet hade lagt sig platt i stormen och granarna i skogsbrynet svajade sakta som dansande jättemonster.

Monsterprinsessan kikade ner i skorstenens svarta hål. Det såg läskigt ut men ingen eld brann åtminstone i den öppna spisen! Så dök hon ner med huvudet före och landade i ett moln av aska.

Hon fick syn på Margit som satt i köket med ett berg av strömmingar framför sig. Det var bara att vänta på ett lämpligt tillfälle...

När Margit reste sig för att tända fotogenlampan i taket så passade monstret på att hoppa upp på bordet. Hon högg tag i några strömmingar och gömde sig snabbt under en stol. Men hur skulle hon komma ut?

Med fiskarna i munnen smög hon försiktigt mot diskrummet. Hon tog ett skutt upp och hamnade nästan på en trave odiskade tallrikar. Så tog hon spjärn mot en vattenhink och tryckte sig hårt mot fönstret. Det flög upp med ett brak. Och ut for hon i en röra av koppar, skedar och gafflar. Men med fiskarna i behåll!

Hon släppte ner dem framför katten som satt och väntade på trappan. Han åt glupskt med hörbara smaskningar. Småmonstren hoppade tjattrade omkring honom.

Så gick månen i moln och det blev nästan mörkt. Monsterprinsessan försökte jaga in ungarna i lyan.

Plötsligt öppnades stugans ytterdörr och en ljus fyrkant lyste upp gräsmattan. Margit såg sig undrande omkring. Katten lommade iväg och monstren och dularna försvann som genom ett trollslag.

- Det var då ett förfärligt liv, sa Margit för sig själv. Ja-ja, när katten är borta så dansar råttorna på bordet. Eller är det augustimånen som får Krusbärsöga att yla sina kärlekssånger?