När katten kom ut ur lyan efter sin eftermiddagslur satt Monsterprinsessan ensam på backen. Två stora tårar rullade nedför hennes kinder. Katten la huvudet på sned - vad var nu detta? Aldrig tidigare hade han sett att det kunde rinna vatten ur någons ögon!

- Lunse-Klunse är försvunnen, snyftade monstret.

- Det är nog ugglan, som stängt in honom i den tusenarmade eken, sa katten. Hon är mycket förargad över att du inte har satt honom i uggleskolan. Bäst att låta honom stanna, annars skickar hon dularna på dig.

- Dularna - vad är det för några?

- De är vakter hos ugglan. De är några slags urdjur som mest bor i jordhålor och källare. Ganska fridsamma men lite vimsiga. Gammeldulen och hans barn Ule och Mula kom hit helt nyligen. Det tog inte ugglan många timmar att spana in dem.

- Så här kan ni inte jönsa omkring, då blir ni snart uppätna av räven, hade hon sagt till de skräckslagna dularna. På så sätt hade de hamnat som vakter i den tusenarmade eken.

Monsterprinsessan grät och stampade i marken. Det hela var förskräckligt. Att bli terroriserad av en uggla! Kunde katten visa henne vägen till eken?

- Häng med då, svarade han och satte iväg.

Ett stycke in i skogen stod en jätteek med knotiga grenar. Inifrån ett hål i stammen hördes Lunse-Klunses ilskna vrål. Varje gång någon av dem försökte ta sig in i hålet gav Dulen dem en ordentlig dask i huvudet. Monsterprinsessan satte sig i gräset med tassarna för ögonen och ylade.

Plötsligt prasslade det intill henne. En klunsig varelse med platt svans, stora öron och en gråskär nos stod bredvid henne.

- Det är jag som är Dulen. Jag tycker jättesynd om dig men ugglan tvingar mig att vakta din unge.

- Strunt i ugglan! Släpp ut Lunse och kom med mig hem, sa Monsterprinsessansåg och Dulen djupt in i ögonen. Han rodnade lätt och funderade. Så klättrade han uppför trädstammen och försvann igen i hålet. Efter en stund kom han kanande nerför stammen med ungarna efter sig.

I samma ögonblick vaknade ugglan. Hon rörde huvudet runt, runt i små cirklar på ett konstigt sätt.

- Ojojoj, nu spanar hon in oss, pep dularna och

mycket riktigt kom ugglan susande ovanför dem. Alla kastade sig platt på marken. Men underligt nog flög hon bort mot skogsbrynet på andra sidan vägen. Nu var det bråttom att komma hem till lyan.

- Här är era nya kompisar Gammeldulen och hans ungar Ule och Mula, sa Monsterprinsessan när de hade kommit hem. Men var är katten?

- Han kom farande som en pil över ängen för en stund sedan, sa Entofs. Han skrämde upp småfåglarna i skogbrynet för att locka dit ugglan. Utan honom skulle ni aldrig ha klarat er.

- Gamla hyggliga kattskrälle, sa Monsterprinsessan. Han ska få ett par fiskar extra i morgon.

- Glöm inte bort den saken bara, jamade katten som just kravlade sig in genom ingången till lyan. Han var tufsig och tovig i pälsen och nosen blödde.

- Ugglan fick in en ordentlig femetta i nosen på mig, sa han lite generat och drog en tass över nosen.. Men själv blev hon av med en hel del fjädrar, så det jämnar ut sig...