Katten Krusbärsöga drömde sig tillbaka till tiden då han var ensam herre på täppan och inte behövde dela lya med fyra monster och tre lika underliga varelser som kallade sig dular.

- Nej, nu flyttar jag in i stugan hos Margit och Janne, sa han. Här kan inte en renlig katt bo.

- Den som vore tillbaka i vår varma källare i stan, gnällde Dulen. Snuvan droppade från hans skära tryne och de små ögonen var rödkantade.

Monsterprinsessan som låg i sin sovlåda och lyssnade på mössen som krafsade och tassade överallt, ilsknade till. Hon glodde argt på de andra. Tofsen på hennes huvud reste sig och de bärnstensfärgade ögonen blixtrade.

- Du är en gnällspik gamla Dule och du Krusbärsöga är verkligen en dålig kompis, fräste hon. Hur ska vi bli av med mössen om du flyttar?

- Ni får väl gå på råttjakt själva, sa katten och rullade ihop sig på sitt täcke.

- Varför ska jag göra allt, fräste Monsterprinsessan. Det är faktiskt er tur att städa upp lyan och fixa käk.

Men efter en stund tog hungern överhanden och hon skuttade bort till matförrådet.

- Vid alla monsters vitnade benknotor, skrek hon. Mössen har gnagt på varenda morot.

- Ut med er allihop, röt Dulen plötsligt. Jag fixar det här. Och du din malliga, snorkiga katt ska nog få se att vi kan hålla rent omkring oss.

Beslutsamt föste han ut både katten och alla monstren. De tre dularna började dansa runt i lyan. Deras breda svansar virvlande som sopkvastar så att halm och råttlort flög runt väggarna.

- Ta emot där ute, ropade Dulen och sparkade ut ett lass sopor.

Otroligt, sa katten som smitit in i stugan och nu satt och smygtittade genom ett fönster.

Framemot middagstid var dularna klara. Lyan såg ut som ett dockskåp. Duleungarna rodnade över allt beröm de fick och Monsterprinsessan hade fångat två abborrar till katten och rört till en svampsoppa till de andra.

Katten Krusbärsöga tas- sade in för att inspektera och mössen hade åtminstone tillfälligt dragit sig tillbaka.

Plötsligt hördes ynkliga jamanden utanför lyan.

- Släpp inte in någon, sa Dulen trött. Jag orkar inte se en enda råtta till.

- Har du hört en råtta jama, fnissade dulepojken Ule.

- Det kan vara ett spöke eller en trollkarl, sa hans syster Mula oroligt. Ugglan har berättat, att skogen vimlar av konstiga varelser.

- Sånt larv, sa Monsterprinsessan och kikade ut.

- Det är ju bara Gullungen, den lilla gulvita kattan som Krusbärsöga är så förälskad i. Hon har gjort sig illa i framtassen.

Hon lyfte in Gullungen i nackskinnet. En glasskärva stack ut ur tassen, som blödde och var lite svullen.

- Den där får jag lätt ut, sa Monsterprinsessan tog ett grepp om skärvan med framtänderna.

- Sov nu så är du snart bra igen, sa hon och bäddade ner den lilla kattan i färskt hö.

När Gullungen vaknade nästa morgon satt Krusbärsöga vid hennes sida.

- Jag tror nog att jag blir kvar här i lyan, sa han. Det blir nog för varmt i stugan.

- Jag kunde väl tänka mig det, sa Monsterprinsessan, nu passar det minsann! Du får stanna mot två råttor om dagen!