Katten Krusbärsöga satt på golvet i lyan och tuggade i sig en nyfångad råtta. Det prasslade i monstrens sovlåda. Minsta monstret, Lunse-Klunse, var på väg att kravla sig ut.

- Kan vi inte leka katt och råtta, undrade han och drog i kattens svans. Du är råttan och jag är katten.

- Glöm det, fräste katten och slog med tassen efter Lunse. Det var jobbigt att dela lya med fyra monster och tre dular.

Lunse kikade ut genom utgången. Åh, så vackert det var ute! Marken var täckt av ett alldeles vitt täcke. Han trippade ut i det vita och såg förvånad på sina fotavtryck.

Ovanför honom fladdrade en domherre. Den kvittrade ängsligt. Och högt, högt uppe såg han en mycket större fågel. Det såg ut som om den hängde i en osynlig tråd.

Plötsligt föll den som en sten mot marken. Den växte och blev större och större. Lunse hann inte ens bli rädd, innan han kände hur vassa klor högg tag i honom. Ögonblicket därefter flög han! Det var väldigt långt ner till träd och buskar. Han försökte bita fågeln i fötterna. Han var yr i huvudet och frös förfärligt..

- Sätt ner mig på marken snälla, snälla fågel, tiggde han. Till slut satte han tassarna för ögonen och gallskrek.

I sovlådan under huset vaknade Monsterprinsessan. Hon krafsade oroligt i höet.

- Var är Lunse, sa hon oroligt och sprang ut. Hon upptäckte hans fotspår i nysnön. De ledde ut på fältet...

Ungen måste vara galen! På ängen kunde ju vem som helst ta honom: ugglor, rävar, grävlingar, rovfåglar!

Så fick hon syn på snöfästningen. Spåren ledde dit men inte bort! Det fanns bara en förklaring: en rovfågel måste ha flugit bort med Lunse.

- Min fru såg när duvhöken rövade bort Lunse, pep en domherre, som cirklade ovanför henne. Hon och måsarna kommer strax.

Det dröjde inte länge förrän hon kom flygande med några måsar efter sig.

Monsterprinsessan hoppade upp på ledarmåsen och grabbade tag i hans nackfjädrar. Så bar det av mot skogen.

- Flyg till den höga tallen uppe på berget, kvittrade domherrarna. Duvhöken bor alldeles intill. Vi måste försöka lura bort honom.

Duvhöken hade just slagit sig till ro för att äta lunch. Lunse satt fastkilad i en grenklyka och kunde inte röra sig. Rovfågeln skulle just sträcka sig efter honom, då han fick syn på en domherre.

- Det skulle inte alls vara dumt med den där lilla godbiten till förrätt, tänkte han. En så´n liten dummerjöns som kommer så nära. Det blir ett lättfångat byte!

Den lilla domherren hoppade närmare och närmare.

Hon hade varit med om den här farliga dansen förr, då rovfåglar hade försökt ta hennes ungar. Duvhöken gjorde sig redo för ett anfall.

I samma ögonblick flög en av måsarna mellan honom och domherren. Det blev en ordentlig krock mellan de två stora fåglarna. Duvhöken föll i marken med en duns.

Ledarmåsen med Monsterprinsessan på ryggen flög

mot grenklykan, där Lunse satt fastkilad. Han blev uppfångad i farten och bestämt nedtryckt på måsens rygg.

Kvar på marken satt duvhöken. Han såg mycket snopen ut när hans frukost försvann i fjärran.