Katten Krusbärsöga, Monsterprinsessan och ledarmåsen satt på bryggan och talade om dulefamiljens önskan att flytta till stan. Katten stirrade med uttryckslösa ögon ut över vattnet. Han tänkte!

- Nu vet jag, sa han. Om vi surrar fast dularna på var sin mås, så trillar de inte i havet.

- Flyg själv med en sådan där klump på ryggen, sa måsen surt. Man är väl ingen örn heller!

- Örn, hojtade Monsterprinsessan och hoppade jämfota av upphetsning. Du är ett geni, min kära mås. Det finns en örn på Tistelön. Vi kan nog övertala honom att hjälpa oss ordna dulefamiljens hemresa.

Den stora måsen nickade och Monsterprinsessan tog ett skutt upp på hans rygg.

- Vi ses här i morgon, ropade hon till katten. Håll ordning på ungarna ikväll.

Och innan katten hunnit blinka var hon och måsen uppe i luften. Han reste sig och gled iväg upp mot huset.

Men om kvällen blev jobbig för katten, så var det ett intet mot vad morgondagen skulle bli. Att övertala den motsträvige Dulen att gå ut i det gråkalla vädret för att sitta på bryggan och vänta på örnen och Monsterprinsessan krävde övertalningsförmåga.

De fick vänta en timme, innan Monsterprinsessan och örnen damp ner på bryggan

Örnen hoppade runt och plirade på Dulen som om han försökt räkna ut, hur tung den konstiga figuren var. Dulen blev misstänksam och försökte smita iväg upp till huset men blev raskt infångad.

- Okej, sa örnen och nappade tag i Dulen. Vi gör väl en provtur.

Efter en ganska vinglig start kom han upp i luften med Dulen på ryggen. Färden gick ut över viken men lång blev den inte. Efter några minuter landade örnen med en duns på bryggan. Dulen var stel av skräck och fasa.

Du var mig en riktig

kluns, sa örnen. Inte ens jag orkar flyga ända in till stan med en sådan där tung klump på ryggen. Jag kan möjligen baxa över dig till fastlandet. Därifrån får du gå till stan.

Monsterprinsessan suckade uppgivet och örnen började putsa sina tilltufsade fjädrar. Dulen tog tillfället i akt och rultade iväg upp mot huset.

Ute i farleden tjöt sirenen på en passagerarfärja och ett gäng finska måsar, som åkte snålskjuts på skorstenen flög till väders. Plötsligt hoppade Monsterprinsessan upp och dansade runt på bryggan.

- Jag har det - jag har det, ropade hon och slog en volt i luften. Vi ses här i morgon igen vid samma tid! Nu ska jag ut med örnen och kolla in nya möjligheter.

Hon hoppade upp på örnens rygg och han lyfte rakt upp mot himlen. Nere på bryggan satt katten ensam kvar.

- Vem begriper sig egentligen på ett monster, suckade han och rantade iväg upp till lyan.