Det hade knappt hunnit ljusna, förrän katten satt och krafsade på monstrens sovlåda.

- Kan man inte få vara ifred, hördes det inifrån lådan. Inte ens i sin egen sovlåda! Vad vill du, Krusbärsöga?

- Det kan du väl räkna ut, svarade katten stött. Jag vill ha reda på dina planer.

- Svär vid din svans att du inte säger något till någon. Så här har jag tänkt att vi ska göra...

Hon såg sig om och viskade sedan lågt i kattens öra.

- Toppen, sa han, det kommer att gå som smort. Jag ställer upp på allt.

Under tiden virrade Dulen omkring i lyan och plockade ner smågrejor i en påse, plockade upp dem igen och la ner andra saker.

Monsterprinsessan och katten, som just kom tillbaka, tvärstannade och bara glodde.

- Så här in i vassen har ni väl aldrig tidigare rört till det, sa monstret ilsket. Skärp dig, Dule och spring inte bara runt och vimsa. Om en stund ska vi ner till bryggan och vinka av dig och din familj.

- Till bryggan, upprepade Dulen förskräckt. Varför ska vi dit? Skulle inte älgen komma hit och hämta oss?

- Älgen kan väl inte komma fram ända till människornas trappa! Vi ska gå ner till bryggan först. Nej, nu ska jag iväg på specialuppdrag, sa katten och drog iväg med en viktig min.

Dulen blev inte klar med sin packning, förrän den bleka vintersolen kommit upp över skogsbrynet och Monsterprinsessan bestämt sagt ifrån att det fick vara slut på packandet. Hon jagade ut hela gänget på backen. Dulen fastnade i hålet med sin säck och fick baxas ut med allt sitt bagage. De tre dularna vandrade högst motvilligt ner mot bryggan.

- Vad ska du med fisknät till, undrade Dulen, när de mötte katten nere vid sjön. Inte kan du väl fånga fisk med nät mitt i vintern?

- Du kan inte ana vilka stora, fula fiskar man kan få så här års, sa katten och kastade nätet över honom, knöt ihop det och gjorde fast det i bryggan. Och så var det ungarna, fortsatte han och fångade in Ule och Mula på samma sätt.

Dularna sprattlade och snörvlade men hade inte en chans att komma ur näten. Snabbt och tyst kom örnen inseglande och i hans kölvatten syntes ledarmåsen och några tärnor.

- Hugg i killar och glöm inte bagaget, hojtade Monsterprinsessan och hoppade upp på ledarmåsen. Nu sticker vi.

Örnen tog nätet med gammeldulen i näbben och lyfte på starka vingar. Ule och Mula hängde i näbben på var sin mås och Monsterprinses-san satt gränsle på sin favoritmås.

Katten tackade försynen att han slapp följa med på resan.